Dag 03 - Mina föräldrar



Jag har svårt att tänka mig ett annat par som passar så dåligt ihop som mina föräldrar. Min mamma är en genomsnäll, lugn människa och det krävs rätt mycket för att hon ska bli arg. Min pappa däremot blir arg för allt och han blir för allt. Min pappa borde aldrig skaffat barn. Han vet inte alls hur man handskas med ungar och har alltid varit den elaka föräldern.
Min pappa skyller allt på ett dåligt äktenskap och jag undrar när han ska stå för att han har gjort fel och att det bara var hans fel.

När jag tänker tillbaka på min barndom så minns jag inte att vi hade särskillt kul. Vi gjorde liksom aldrig något och om vi gjorde något så var det papa som släpade ut oss i skogen för att titta på någon tråkig fågel.

Min mamma


Min mamma växte upp här i Sigtuna. Min mamma var typ en tönt haha hon satt hemma och läste böcker på kvällarna och gjorde ingen som helst revolt mot sina föräldrar utan var alltid en perfekt liten ängel. 
Jag frågade min mormor en gång om mamma hade gjort något dåligt eller busigt och mormor kom bara på en sak. Mamma hade när hon var 2 år målat med kritor på tapeten. Det var det liksom. 

Efter att hon tog studenten på Sigtuna humanistiska läroverket så flyttade hon till Uppsala och pluggade? Jobbade? Jag vet inte riktigt. Men där bodde hon tills hon träffade pappa på en skidsemester.

Min mamma ger oss typ allt vi vill ha. Hon betalar alltid saker till barnen och mig och hon sitter typ alltid barnvakt. Hon träffar barnen och mig nästan varje dag.

James älskar henne. Han vill alltid träffa henne eller ringa henne och nu när hon är i afrika är det jätte svårt när han gnäller om henne.



Min pappa

Pappa med min gamla hund Rajja.

Pappa växte upp i uddevalla och det finns inget annat ställe på jorden som slår denna stad om man frågar honom. Tydligen är uddevalla bättre än paradiset eller uddevalla är väl paradiset?
Min pappa är polis och det säger en del om hur han är som person.
Han är perfektionist och har städmani. Han blir galen bara det ligger en liten hår tuss i ett hörn.
Han var sjukt sträng och jag fick inte göra så mycket.

Det enda jag har gemensamt med min pappa är väl vårat djurintresse. Att vi båda älskar djur och nr 1 på listan står hundar. Vargar för pappa, han är med i svenska djurskyddsföreningen och eftersom att han också jobbar med miljöbrott så ser man honom ofta på tv när det handlar om varg.

Min pappa lämnade oss för uddevalla och en annan kvinna när jag var 14 och jag kände mig så fri.
Stackars mamma, jag var full varje kväll och släpade hem olika killar hela tiden.
Jag har så länge jag kan minnas önskat att mina föräldrar ska skiljas eftersom att dom bara bråkade och såg sura ut. Jag kan inte minnas en enda gång då jag sett dom pussas eller sagt något snällt till varandra.

Jag har inte alls haft någon bra kntakt med min pappa de senaste åren och jag avslutade den helt för ett tag sen. För någon månad sen så skickade han ett 27 sidor långt brev till mig och försökte förklara varför han varit en så dålig pappa. Jag träffade honom för någon vecka sen också då han hälsade på min syster. Han hade med sig plastvapen till James som vi fint tackade nej till.

Jag kommer träffa honom igen om några veckor och sen precis efter jul. Vi får se hur det går han säger att han ska göra allt för att få en bra relation med mig men vi får väl se.



Kommentarer

Postat av: Therese --> http://www.krokkofin.blogspot.com
2010-11-26 @ 17:31:27

Så fint du beskriver dina relationer till dina föräldrar, även om båda relationer inte är så bra. Känns lite som att det är jag själv som skriver. Mina föräldrar skiljdes när jag var 11 år och det var det bästa som kunde hända. Alla andra pratar om hur dåligt de mådde när deras föräldrar skiljdes, medan jag berättar att jag har svårt för att känna igen mig då jag själv jublade och mådde superbra när mina egna berättade att de skulle skiljas. Idag har jag dock fortfarande kontakt med pappa, men absolut ingen bra sådan. Mer bara "för att man ska". Hittade förresten hit via Nina Ruthströms företagssida.

Postat av: Matilda --> http://tildaf.wordpress.com
2010-11-26 @ 18:02:32

Usch, här sitter jag och kommer på mig själv med att vara avundsjuk på att du har en pappa som kan skicka ett brev till dig, så gement av mig :( (detta kanske låter sarkastiskt men det är helt uppriktigt menat).

Jag försöker trösta mig med tanken på att en icke-perfekt uppväxt antagligen gjort mig till en bättre människa. Ifall man aldrig blivit besviken på människorna är det kanske svårt att förstå vilken effekt man kan ha på folk omkring sig fast man inte menar att vara taskig, tänker jag.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Bloggdesign: Ninas Foto & Form.