Om ett tag så kommer jag och Amanda utrustade med en gps såklart så att vi hittar, åka till lilla Vilde och träffa honom för första gången.
Om 2 veckor så kommer jag få hämte hem honom. Tänk, om bara 2 veckor kommer han kanske sitta här i mitt knä.
En sak som dick känns lite jobbigt är att vi just ska åka till åkersberga, för det är där som min fins Kiara finns.
Någonstans där bor hon och bara tanken på att vi kanske åker precis utanför hennes hus känns helt sjuk. Kontakten med Kiaras nya ägare är obefintlig. Det går helt enkelt inte att få tag på dom och allt jag vet är att dom bor i åkersberga.
Drömmen skulle ju vara att helt plötsligt bara se henne och kunna springa ut ur bilen och krama, pussa och ta på henne men fan vad jobbigt det skulle vara också. Att bara vara med henne i några minuter och sen lämna henne. Det är ju nästan som att jag istället önskar att jag inte ser henne. Min älskade fina Kiara den finaste björnen av alla.




Mitt fina hjärta

Jag går ofta runt med en lång kedja runt halsen med Stella och Kiaras namnbrickor på i form av 2 små rosa hjärtan.