Jag har lagt upp en ny katergori på bloggen Bekännelser där jag tänker skriva lite skaer om mig själv som ingen vet eller bara vissa vet.

Här kommer den första.
Jag älskar blommor.
Inte så speciellt kanske men jag älskar blommor på en sätt som man kan likna med att älska ett husdjur.
Jag blir orolig och får en klump i magen när jag ser att en av mina blommor mår dåligt eller när någon annan persons blommor mår dåligt. Då vill jag ta med dom hem och sköta om dom så att de blir glada igen. Jo jag sa glada, jag är nästan övertygad om att blommor kan vara glada.
Så jag går runt och pratar med mina blommor jag plockar bort torra blad och klappar på stjälken.

Idag såg jag till min förtvivlan att jag hade glömt bort en blomma som stod ute i sommras. Av någon märklig anledning har denna lilla växt överlevt alla kalla nätter utan någon som har gett den vatten (den har stått under tak). Jag kände genast världens beskyddarinstinkt skölja över mig och jag öppnade fönstret och plockade in blomman.
Jag plockade bort alla vissna blad och gav den både näring och vatten. Nu står den varmt och skönt inne i James rum.

Stackars lilla blomma.




Plocka bort alla döda blad...




Oj, vad glad lilla blomman blev!