när jag var kristen så trodde jag absolut inte på en gubbe som satt och bestämde. Det tror jag få troende gör.



Gud är inte en person eller en människa. Han har ingen kropp och inget ansikte. Inte ens en han även om vi tilltalar "honom" som om han vore en.



Gud är - för de som tror - en kraft. Energi. Medvetande. Skapande. Ljus. Livskraft.



Men ingen gubbe.



Jag tycker inte att det egentligen är speciellt konstigt att man tror. Ju mer jag lär mig om hur världen fungerar, på riktigt, desto mer förunderlig blir den. Och i det perspektivet så blir "gud" inte speciellt märkligt alls.

Men alltså jag fattar inte. Så du tror inte på att Jesus fanns och att gud pratade med folk?

Mitt ex såg och pratade med gud och jag gissar på att han ljög eller inbillade sig.

För mig är kristendommen dömmande och hård. jag ser inte det där ljuset och värmen. Jag har ju försökt att ta till mig den kristatron eller iaf förstå den bättre genom att gå till kyrkan och hänga med kyrkans barngrupper men jag förstår fortfarande inte. Jag ser ingen värme i att man måste döpas för att inte hamna i helvetet liksom. jag ser bara hot. Nu kanske jag har tolkat eller hört fel men det är var jag har hört så därför är det min uppfattning.

Nej, gubbe på ett moln är nog inte en vanlig gudsbild hos troende. Däremot hos icketroende. ;) Jag vill döpa mina barn, inte för att undvika helvetet för något sådant tror jag inte finns, utan för att det är ett sätt att symboliskt välkomna dem in i den kristna församlingen. Vad barnen sedan väljer att göra med det, konfirmera sin tro eller ej står helt upp till dem att avgöra.